Hon går!
Precis som sin mamma, har Selmis varit en riktig fegis. Så fort hon insett att hon står själv, satte hon sig ned på rumpan igen. Jag var precis likadan när jag var liten, men pratade iofs flera ord i meningar redan vid 10 månader.
Men så den 20 maj hände något. Selma började plötsligt stå längre stunder själv, dansade, klappade händerna och var glad som attan av att stå. Hur roligt som helst såklart, men att gå.. Nä.. Inte ännu. Vi trodde att det skulle dröja flera månader till, men så tre dagar senaste - den 23 maj - började hon på eftermiddagen gå och gå och gå. 16 steg räknade jag det till och sedan bara fortsatte hon. Mellan oss, åt eget håll och som om inte det vore nog så ställde hon sig även upp själv utan stöd samma dag. Vi var i chock!
Det är fortfarande mycket krypa, men nu går hon även vår lilla tjej. "Upp och ståååå" säger vi, så reser hon sig upp och klappar händerna. Älskade Selma. Vad du växer och blir stor!